torsdag 13 september 2012

En liten fundering

Tänk om det fanns ett ställe där man kunde mysa, äta god mat i mängder, äta godis, träffa nära och kära och få och ge presenter och se mottagarens lycka när denne får vad den önskat sig... men vänta det finns ju det! Hur kan det komma sig att man anses helt normal om man tycker det ovan beskrivna scenariot bara är jobbigt, stressigt och tråkigt? Och om man börjar längta ett halvår innan eller kanske till och med längtar hela året, då anses man vara knäpp i huvudet?
Dags för juldagsfrukost = massor av julamatsrester. Somliga kan inte vänta tills det är färdigdukat och pastejstäderskan sitter under bordet och hoppas på lite jullycka. På juldagen firar vi julafton en gång till hemma hos min mans föräldrar och alla barnens kusiner men innan det är det lugn mysfrukost hemma som gäller.

Inga kommentarer: